Tragisk situation på Europas sydligaste gränser – Spanien invaderas av nordafrikaner

Situationen i de spanska provinserna Melilla och Ceuta i Nordafrika är absolut utom kontroll och mycket tragisk. Afrikanska immigranter flockar utmed gränserna och riskerar livet för att ta sig in i Europeiskt territorium.

För att inse hur allvarlig situationen är krävs det en del uppgifter: De två spanska städerna Ceuta och Melilla tillhör Spanien men befinner sig i den Afrikanska världsdelen och gränsar till Marocko.

Gränsen mellan Afrika och Europa befinner sig alltså i norra Afrika och är spanskt territorium. Europas södra gräns är nu två fyra meter höga staket med taggtråd.

Ett av dessa staket tillhör Spanien och det andra tillhör Marocko. Mellan de höga staketen finner man några få meter ingenmansland som ordagrant betyder liv eller död för de hungriga afrikanska invandrarna som i många fall har rest i flera år för att nå den marockanska sidan av gränsen, och sedan väntat i den nordmarockanska skogen ”Guruguru”  i många månader och inte sällan i flera år. I Guruguru väntar alla på tillfället att klättra över taggtrådarna som skiljer Afrika från Europa för att få möjlighet att starta ett nytt liv med hopp om en värdig framtid som de inte finner i sina ursprungliga länder. ”Väntetiden” är outhärdlig och förhållandena är på alla vis helt omänskliga: Mat och dricksvatten brister, för att inte tala om sanitära installationer.

Röda korset och andra hjälporganisationer gör sitt bästa för att hjälpa de tusentals afrikaner som flockas vid Marockos gränser till Spanien men dricksvatten och lite bröd löser inte situationen, även om den goda viljan finns. Spanien engagerar sig djupt och försöker att lösa den tragiska situationen men resten av Europa verkar inte ens veta om de tragiska förhållandet man lever på den europeiska unionens gränser.

När skymningen faller närmar sig tusentals afrikaner staketet i stora grupper, med stegar gjorda av pinnar och snören och alla vet att många inte kommer att klara sig över taggtrådarna men några uppfyller drömmen och befinner sig i Spanien och därmed Europa några minuter senare, även om de ganska snabbt grips av den spanska polisen.

På den marockanska sidan av gränsen är det svårt att hålla tillbaka tårarna: I skogen som utgör Marockos gräns med de spanska städerna bor tusentals afrikaner i absolut misär utan mat, vatten eller de mest minimala hygieniska förhållandena som krävs för att överleva. Många av dem har varit på resande fot i flera år för att nå gränsen. Ordagrant menat: På resande fot betyder den här gången till fots.

Ett dramatiskt exempel på detta är en kvinna som greps i förrgår när hon anlände i Spanien efter att ha klättrat över staketet med sina två barn: Hon hade rest till fots genom fyra länder med ett av barnen och blivit våldtagen så många gånger att hon inte ens kunde komma ihåg antalet. För det mesta av militärer eller poliser som tvingade henne eller krävde detta för att låta henne fortsätta resan. Det andra barnet hon hade med sig när hon slutligen nådde den tveksamma drömmen om Europa är frukt av en av dessa våldtäkter. Den unga kvinnans fruktansvärda och hårresande berättelse avslöjar att det tog henne två år att nå den europeiska gränsen i sällskap av sina små barn. Och en gång där efter flera års lidande plus flykt från krig och hunger fann hon endast en gräns med taggtrådar och staket.

Gällande alla de som tålmodigt väntar på den marockanska sidan av de ”europeiska murarna” för att få chansen att starta ett bättre liv i Europa handlar det om när och om de lyckas ta sig över taggtrådarna är tid och tur avgörande: Hur många månader kan man leva i miserabla förhållanden och kommer man någon gång att lyckas ta sig över de utmanande, hotfulla staketen utan att gripas?  Marockanerna som grips av den spanska polisen skickas snabbt tillbaka hem till Marocko men med de flesta andra afrikanska länderna finns det inga överenskommelser och om invandrarna inte har giltiga dokument såsom pass eller ID kort och kan därmed inte deporteras. Det betyder att om de lyckas ta sig över gränsen mellan Spanien och Marocko kan de stanna i Europa. Deras status är då ”Icke lagliga” eller som de kallas i Spanien ”Utan papper” (Sin papeles) men de har ändå rätt att stanna. Tyvärr har dessa invandrare inga andra rättigheter än just dessa: Stanna och leva i Europa som olagliga invandrare, utan tak över huvudet, mat på bordet och inte ens möjlighet att söka lagligt arbete då de inte har arbetstillstånd som gäller. Resultatet är problem för alla: Dessa människor befinner sig i Europa, har inte tillstånd att arbeta och behöver mat på bordet. Ekvationen är helt omöjlig! De europeiska lagarna räcker inte till i det här fallet och något måste ändras akut.

De som lyckas klättra över ”Den Europeiska muren” finner snabbt att och tyvärr att den enda rättigheten de har i Europa är att stanna. Från Ceuta och Melilla forslas dessa invandrare snabbt till det spanska fastlandet: I de små nordafrikanska spanska städerna finns det inte plats att hysa alla de nya invandrarna i mer eller mindre acceptabla förhållanden. Problemet för Spanien är att tusentals immigranter försöker att ta sig över staken mellan Marocko och Spanien varje natt och att flera hundra lyckas. Sedan januari har 12 000 försökt att ta sig över landgränsen mellan Marocko och Spanien med stegar, utan pass och visum.

Den Marockanska regeringen är helt klart intresserad av att flyktingarna som samlas vid gränsen kommer över staketen och slutligen blir Spaniens ansvar men samtidigt måste de visa sin goda vilja och förklara varför de inte kan kontrollera sina egna gränser. Resultatet är en diplomatisk konflikt som ingen vill diskutera just nu. De europeiska politikerna har så mycket annat viktigt att förhandla med de muslimska länderna just nu att de tusentals afrikanska invandrarna och flyktingarna som väntar bakom de groteska och patetiska taggtrådarna mellan Afrika och Europa på tillfället då de kommer att lyckas klättra över den taggiga muren och gränsen som skiljer framtid från ett liv i absolut fattigdom och / eller en tidig död

Från den spanska sidan är åtgärderna redan planerade: Taggtrådsstaketet kommer inom kort att vara 6 meter högt istället för dagens fyra meter. Det betyder med andra ord att de afrikanska invandrarna / flyktingarna kommer att tvingas till att bygga längre stegar med pinnarna de finner i den Marockanska skogen där de väntar på rätt tillfälle att ta sig in i Europa, eller?

Därtill har de spanska myndigheterna skickat fler poliser och även militärer till gränsområdet. En del av dem har redan förlorat modet: Många klappar ihop och gråter efter endast några timmar i området. Den tragiska statistiken visar att självmorden bland militärer och poliser som destineras till området är mycket högre än normalt.

Från Marockos sida har kontrollerna ökat de senaste timmarna, men tyvärr med våld och skottlossning. Flera har dödats och många har skadats. Samtidigt fortsätter invandrarströmmen som anländer till Spanien och därmed Europa med båtar. Nästan varje dag är det nyhet i den spanska pressen att nya båtar med afrikanska invandrare har nått de andalusiska kusterna. I Andalusien, Murcia och på Kanarieöarna är nyheten om invandrare som landar utmed kusterna i penibla förhållanden nästan rutin: Det sker dagligen! Många höjer endast ögonbrynen när spädbarn år inblandade i nyheterna. Efter många år med samma nyhetsrubriker nästan dagligen försvinner tydligen medlidandet nästan helt.

Pressen som Europa och då främst Spanien utövar på de marockanska myndigheterna när det gäller gränserna mellan de två världsdelarna verkar och för att åtgärda den mycket dramatiska situationen har lett till drastiska Marockanska åtgärder som slutligen drabbar de mest oskyldiga: Bland gårdagens dödsoffer fanns det ett spädbarn enligt den spanska pressens senaste nyheter. Spädbarn får oss alla att tänka till men vad sägs om en tanke på alla dem som efter flera års resa till fots nu sitter på gränsen mellan fattiga Afrika och välmående Europa och hoppas på att klättra över gränsens taggiga staket med en simpel hemgjord pinnstege under natten och efter många månaders eller i vissa fall flera års väntande och långa penibla resor. Resor utan flygbiljetter och andra bekvämligheter som vi anser vara självklarheter när vi packar resväskan och endast drömmer om solstolar och semester!